Vaknade på morgonen och hör hur grabbarna surrar om MINUS 27 grader... Va faan äre med vasaloppet egentligen. Ska det alltid vara så kallt när jag ska vara med? :(
Börjar ju med att få trixa med bilen, för den vill inte alls vara med när det är så där kallt!
Nåväl, vi kommer iväg, och vi har ju nu Robin på första sträckan! Han växlar som tvåa till Christian! Shit.. vi ligger i top.. Lugn nu.. Det kommer vi inte göra när jag skidar i mål!
Christian gör ett bra lopp och växlar som sjua! Då tar Anna-Greta över och gör ett kanonlopp, växlar som 15e!!
Sen ligger allt på mina och Fredriks axlar! Yeah!!
Fredrik växlar som 45a!!
Min tur! 19 kilometer till mål... luften är kall och det svider ordentligt i luftrören! Not good!
I utförslöpan står hela gänget och hejar på mej, jag höll på att trilla omkull av luftdraget! :D
Det går lite halvdant. Stakar på bäst jag kan och blir omkörd HELA tiden! Luftrören gör sig rejält påminda, så jag lugnar ner åkningen, fokuserar på andningen, hostar rejält ett par gånger och i med lite medicin! Sen harvar jag på! Strax innan Risberg känner jag att det blir bättre med andningen.
I med lite blåbärssoppa och så bara resten kvar! Men här börjar mina armar göra sig besvärligt påminda och vill inte alls vara med i detta evinnerliga stakande. Sista biten av de nio milen är ju rejält platt, så man kan staka mest hela tiden! Men hur ska man bete sig när man har armar som känns som spagetti och inte alls har något att pytsa in! :(
Äntligen inne i Moraparken, tjohoo... Sista backen vid klockstapeln står hela gänget och hejar.. jag som hade tänkt ta det lite lugnt där för att åtminstonde låstas se stark ut på upploppet!
Jag hör till min fasa att speakern börjar prata om mej, mitt lag och vår insats i början av loppet! Jag försöker se stark ut.. Jag börjar le och hoppas jag inte har blåbärssoppa runt munnen.. för visst är det väl kul när man ser målet, hör folkets jubel och man vet att eländet är över! :D
Vi hade ju gjort ett tidsschema, där gav man mej 1.15 att köra i mål på.. Jag som vet att jag snurrar i spåret hemma på 25-30 minuter (5 km), Nu blev det ju en gnutta mer än så, typ 30 minuter! Men va faan.. jag är nöjd.. och trött! Idag känns armarna!
Tyvärr så gjorde ju min insats att vi tappade en hel del placeringar! Vi blev till slut 122a!
Väl hemma så blev det ett lång stund i badkaret med varm punch som stärkande för själen! Där hann det funderas en del!
Nästa år då kommer vi igen med ännu mer glädje, armhävningar och skidmil i benen!
För inte tänker jag vara den som tappar mest placeringar nästa år inte.. nähääädu!!
På´t igen bara! Snyggare än nånsin ska vi vara!
Just do it.. with style!
Börjar ju med att få trixa med bilen, för den vill inte alls vara med när det är så där kallt!
Nåväl, vi kommer iväg, och vi har ju nu Robin på första sträckan! Han växlar som tvåa till Christian! Shit.. vi ligger i top.. Lugn nu.. Det kommer vi inte göra när jag skidar i mål!
Christian gör ett bra lopp och växlar som sjua! Då tar Anna-Greta över och gör ett kanonlopp, växlar som 15e!!
Sen ligger allt på mina och Fredriks axlar! Yeah!!
Fredrik växlar som 45a!!
Min tur! 19 kilometer till mål... luften är kall och det svider ordentligt i luftrören! Not good!
I utförslöpan står hela gänget och hejar på mej, jag höll på att trilla omkull av luftdraget! :D
Det går lite halvdant. Stakar på bäst jag kan och blir omkörd HELA tiden! Luftrören gör sig rejält påminda, så jag lugnar ner åkningen, fokuserar på andningen, hostar rejält ett par gånger och i med lite medicin! Sen harvar jag på! Strax innan Risberg känner jag att det blir bättre med andningen.
I med lite blåbärssoppa och så bara resten kvar! Men här börjar mina armar göra sig besvärligt påminda och vill inte alls vara med i detta evinnerliga stakande. Sista biten av de nio milen är ju rejält platt, så man kan staka mest hela tiden! Men hur ska man bete sig när man har armar som känns som spagetti och inte alls har något att pytsa in! :(
Äntligen inne i Moraparken, tjohoo... Sista backen vid klockstapeln står hela gänget och hejar.. jag som hade tänkt ta det lite lugnt där för att åtminstonde låstas se stark ut på upploppet!
Jag hör till min fasa att speakern börjar prata om mej, mitt lag och vår insats i början av loppet! Jag försöker se stark ut.. Jag börjar le och hoppas jag inte har blåbärssoppa runt munnen.. för visst är det väl kul när man ser målet, hör folkets jubel och man vet att eländet är över! :D
Vi hade ju gjort ett tidsschema, där gav man mej 1.15 att köra i mål på.. Jag som vet att jag snurrar i spåret hemma på 25-30 minuter (5 km), Nu blev det ju en gnutta mer än så, typ 30 minuter! Men va faan.. jag är nöjd.. och trött! Idag känns armarna!
Tyvärr så gjorde ju min insats att vi tappade en hel del placeringar! Vi blev till slut 122a!
Väl hemma så blev det ett lång stund i badkaret med varm punch som stärkande för själen! Där hann det funderas en del!
Nästa år då kommer vi igen med ännu mer glädje, armhävningar och skidmil i benen!
För inte tänker jag vara den som tappar mest placeringar nästa år inte.. nähääädu!!
På´t igen bara! Snyggare än nånsin ska vi vara!
Just do it.. with style!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar