Kändes ovant att sitta på en MTB om jag ska vara ärlig.
Sen kände jag mej otränad också.. men det är ett genomgående tema detta år!
Backen upp till Vidablick var precis lika jobbig, hemsk, lång, bedrövlig och fruktansvärd som alla de andra gångerna, bara lite värre detta år.
Väl uppe på toppen så stod det två Kalaspinglor och hejade på mej! Tack så jäääättemycket för det Åsa och Pia!
Detta år var det torrt, väldigt torrt, det dammade ordentligt från framförvarande cyklister.
Jag körde med Camelbak i år och det var kanon!
Vädergudarna var generösa med värmen därför blev vissa partier oerhört jobbiga, medans andra bitar var toppen, skuggan i skogen där det i fjol inte gick att cykla för det var så blött blev underbart att hoja genom i år! :D
Jag uppskattade att åskådare stod och vattnade oss cyklister. Vid Nittsjö (står så på en banderoll iaf), den där jäkla backen som känns på tok för lång för att cyklas i när man börjar bli riktigt trött och slut, där stod ett par med vattenslang. Jag klev av cykeln strax innan och gick låååångsamt igenom vattnet som var iskallt... huttrade och drog efter andan flera gånger. Attans skönt!
Sen sa jag.. Det är lite annat stuk på oss som kommer nu va jämfört med när eliten passerad?
Japp, sa damen.. Ni uppskattar vattnet mycket mer :D
Träffade på en arbetskamrat till en av våra sponsorer och kom överens om att vi måste försöka få henne med på cykeln.. tror hon fyller jämt i år :D
Kul tävling och fin bana som alltid i Rättvik!
Vi ses nästa år igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar