Vad har du i kaffet?

Kaffet smakar väl egentligen bäst efter en härlig cykeltur i Italien eller Spanien, men nu bor jag ju här och försöker göra det bästa av det! 

Jag fullkomligt älskar mjölk i kaffet! Mycket ska det vara också. För ett år sedan gick jag över till laktosfri mjölk och min mage har bara mått bättre av det. 

Men efter att ha träffat på en polare på affären och i stod och diskuterade ekologiskt och miljötänkande kombinerat med laktosfri så köpte jag hem sojamjölk, ekologisk. 

Jag blev glatt överaskad och idag köpte jag hem två nya förpackningar!

Våga testa något nytt!  

Jag längtar till...

Jag längtar till att få susa utför i härligt långa serpentinbackar!

Jag längtar till sommaren, till sommarens dofter!

Jag längtar efter att få se alla fina blommor!

Jag längtar till att få använda sommarcykelkläderna!

Jag längtar efter att få cykla på min fina Diva!

Jag längtar till Italien!

All den här längtan innebär en hel del träning, för jag måste ju uppför backen innan man får njuta av härliga serpentiner!

På´t igen bara!

Pimpa din vedstapel!

Jag har förmågan att se saker som andra missar. Tror det kan bero på att jag inte cyklar så fort, ser mej omkring och försöker njuta av omgivningen. Den här vedstapeln, om man nu kan säga att det är en vedstapel?! Det är ju mer av en fin utsmyckning! I alla fall, den här fanns på ett av våra matställen på vägen hem från Gardeccia (en riktigt bitig backe), tror inte det var någon i vårt gäng som såg den förutom jag! Snyggt eller hur! 

Motivation!

Dolomiterna 2013

Visst är det vackert?! En helt underbar dag i Dolomiterna 2013. Bra motivation i vintermörkret!

Vill du med och köra så läs mer här ! 

Etapp 3: Passo Stellvio!

Det är nog många som åker ner bara för att ta denna berömda klättring! Det är en makalös vy när man kommer fram genom skogen och över trädgränsen och man har vidunderlig utsikt. Detta är veckans längsta backtempo, hela 25 km och det snittar 7,5% med maxlutning på 12-13% i vissa partier. Hela 48 hårnålskurvor finns på sträckningen upp till toppen.

Här är det "bara" 16 kurvor kvar till toppen, är på 2320 meter över havet, solen skiner och det är kanon! Bilden är från 2008

 

 

 

 

 

 

Här gick vädret sönder  helt enkelt och vi fick vända vid världshuset på 2200 meters höjd. Bilden är från 2010. 

Så här skriver Göran om denna stigning.

Etapp 3: 63,2 km, 1850 höjdmeter
-------------------------------------------------------
Stelvio.Samma etapp som körts många gånger på loppet. Upp den klassiska sidan från Prato med de 48 serporna och sen ner över Umbrail, in i Schweiz en bit och ner i Val Müstair och sen tillbaka in i Italien och tillbaka till Prato. En riktig höjdarstigning, och inte bara för att det är Italiens högsta asfalterade pass.

Så här skriver arrangören

 

3.  STAGE  Tuesday  29.07.2014

km  63,20 Difference in height m 1850

 

THE  LEGENDARY STELVIO  PASS

TIMED STRETCH:

PRATO ALLO STELVIO – STELVIO PASS km 24,8 Difference in height.m 1850

 

Legendary climb, with his 48 hairpin turns exerts an incomparable fascination over the cyclists. It is one among the hardest in the Alps, not so much for slope as for the unusual length, for the constancy (practically there is no one meter with plain) and because the most difficult stretch is the last one.
The stretch has a length of 24,8 km and a difference in height of 1850 m, with an average slope of 7,5% and peaks of 12-13%

Etapp 2- Passo Pennes 2215 möh

Dag två är en rejäl stigning, man hinner inte långt innan vi börjar klättringen. Efter nästan fyra mils ständigt uppför börjar tidtagningen. Totalt 12,7 med 870 hm och ett snitt på 6,9%. Sen börjar det sköna, utför i sju mil!

 

2. STAGE  Monday  28.07.2014

km  146,50 Difference in height m 1949

 

AROUND THE RENON UPLAND

 

TIMED STRETCH:

RIO BIANCO – PENNES PASS km13,2 Difference in height m 870

 

The ascent to Pennes Pass is certainly demanding, with slopes from 6 to  9%, but above all it is the sight from bottom to top, at the final slopes, that undermine the morale of the racers.

Indeed, nearly the whole ascent is visible, with a length of 13,2 km and a difference in height of 870 m.

Göran skriver så här om denna etapp:

Etapp 2: 146,5 km, 1949 höjdmeter.
--------------------------------------------------------
Samma som etapp 1, 2009. En massa tunnlar på vägen från Bolzano till Val Sarentino. Biten från Vipiteno, där det är lunch efter utförskörningen ner från Pennes, är ganska mycket av en lång transportsträcka tillbaka till Bolzano.

716,7 km och 11824 hm på sex dagar

Dags att blicka framåt på nästa års stora cykellopp, Giro Delle Dolomiti.
Sex dagars etapplopp med ett backtempo per dag.

Det roliga är att man bara skriver hur själva tidtagningssträckan är, inte resten, som kan vara lika tuff eller värre.

Vi börjar med första etappen, den är totalt 101,6 km lång och har 2518 höjdmeter, men dessa siffror ska man aldrig lita på! Vi är ju i Italien och där kan allt hända. En gång regnade det när vi skulle ut på Sella Rondaturen, då fixade de en backe i närheten av starten. Eller när de lagt till en liten snurr på ett par mil och massor av extra höjdmeter, för det var ett vägbygge. Hur det än är så fixar dom detta på ett magnifikt sätt!

Första tempot är 11,1 km långt, man plockar 1072 höjdmeter och det har en snittlutning på 9,7% med ett max på 18%. Det blir till att ta i, som vanligt alltså. Sen vet vi att det blir mat efter nästan sex mil. Lunch ute i det gröna! Härligt!

Så här skriver arrangören om sträckan:

TOUR OF PALA DI SANTA

TIMED STRETCH:

STENK – PAMPEAGO PASS - km11,1 Difference in height m 1072

 

Ascent with a length of 11,1 km and a difference in height of 1072 m.

The most demanding stretch is that between Stenk and Obereggen (km 5,8), with slopes reaching 16%. From Obereggen the course goes on a narrow but asphalted road with an almost steady slope of 6-8%.

Recommended gears: 39/27 or 34/26.

 

Detta år siktar vi på att bli så många så vi kan göra upp med Norrmännen om Osten! Vinner vi lagtävlingen så får man en parmesanost i storlek 40-50 kg som vi delar upp. Varje kilometer räknas oavsett vilken tid tar på dig.

Vill du haka på? Anmäl dig här

En liten film om klättringen https://www.youtube.com/watch?v=moxN6b3z_rY 

Uppdaterad med mer information från Göran Sporre:

Etapp 1: 101,6 km, 2518 höjdmeter
--------------------------------------------------------
Ut en liten bit i riktning mot Bressanone, sen upp genom ett par tunnlar på 1,2 km resp. 1,5 km på väg mot Passo Costalunga. Upp till knappt 900 möh på [1] (ser lite konstig ut första biten; är inte så brant att den ska vara röd tror jag). Upp till Pampeago kan man få genom att kombinera [2] med slutet på [3]. Den, i mitt tycke, tuffaste backen på 2014 års upplaga. Ner förbi Alpe di Pampeago till Stava går det att åka riktigt fort om man vågar - 10-15% lutning långa bitar och inte många kurvor. Upp till Pramadiccio ser det ut enligt [4] och Lavazè tar man från kanske 1450 möh på [5]. Sen har man klättringen upp till Untermoser på [6] att ta sig ann som sista riktiga backe på första etappen. Biten från lunchen i Nova Ponente via Aldino ner till Ora är huvudsakligen lättåkt och sen är det bara lätt plattransport tillbaka till Bolzano.

Profiler:
[1] = http://www.salite.ch/costalun.asp?Mappa=http://www.viamichelin.fr/viamichelin...
[2] = http://www.salite.ch/san8.asp?Mappa=http://www.viamichelin.fr/viamichelin/ita...
[3] = http://www.salite.ch/11945.asp?Mappa=
[4] = http://www.salite.ch/pramadiccio.asp?Mappa=http://www.viamichelin.fr/viamiche...
[5] = http://www.salite.ch/lavaze.asp?Mappa=http://www.viamichelin.fr/viamichelin/i...
[6] = http://www.salite.ch/pietralb.asp?Mappa=http://www.viamichelin.fr/viamichelin...
 

 

 

VM i Florens

Det skulle bli en dag med en hel del regn, men vad gör det när VM hägrar? Herrarnas Linjelopp stod på agendan.
Buss och tåg tog oss till Florens och där var mulet och blött. Paraplyförsäljarna hade högkonjunktur!

Vi stod vid sista kilometerpasseringen och JÖSSES vad det går undan! Undra just hur fort karavanen körde. Helt galet!

Mellan varvningen sprang vi in under tak eller in på café och försökte kika lite på TV. En hel del utklädda supportrar var på plats och hejade på sina åkare, mest framträdande var väl holländare och tyskar, dom både hördes och syntes väl. Hittade några norrmän som hittat finfina platser under tak där de satt och drack öl. När det var dags för varvning, ställde de sig upp på bänkarna och hade perfekt överblick. I en mikrosekund eller så!

En massa reklam fanns på kravallstaketen, det roligaste var väl ändå den här tycker jag då såklart!
Ett vatten, Silvavatten :D

Det är varmt att cykla..

Denna dag var det tänkt att bli en kort rulla tur på platten. Vi ska runt en liten bergsknöl och vi kommer så småningom till ett ställe där det blir naturlig paus för vätska och pinkning! Så jag sökte lite skugga bland vinrankorna. Massor av druvor som hänger i stora klasar, de är inte färdiga än och jag skulle gärna vilja se hur det ser ut när man skördar alla dessa druvor.

Att få cykla på fina små cykelvägar i dessa enorma fält av druvodlingar är riktigt fräckt. Sen är jag grymt impad på cykelvägen ner från odlingarna, den svindlar sig fram genom fina områden med tunnlar a la tågtunnlar, fast bara för oss cyklister! Coolt är min sammanfattning!

Tar det aldrig slut?

Nej vissa backar gör inte det, men här kan man ju ana att det planar ut där uppe en stund, är på väg upp till Passo Nigra 1690 möh, det är bra lutning på backen, men det får man inte helt grepp om förrän man några dagar senare är på väg utför, för då jävlar går det undan och när du 20% skylten dyker upp (syns inte på vägen upp) börjar man förstå varför det gick så himla trögt uppför.

Nostalgi

Det som glöms i en låda kommer alltid fram.
Hittade bilder från min första resa till Italien och Nove Colli 2007!

Det var då jag fick lära mig hur man skulle köra utför, sen dess har utvecklingskurvan varit fantastisk! Nästan inte en nedfart med tårar och kramp i armarna. Det är aldrig för sent att lära sig! Bland annat tog jag mej nedför denna 18 % backe utan. Brant blir det!





Jag fick också några väldigt bra kort på svart finfin asfalt med vita tydliga streck med massor av grönt runtomkring, ända upp till toppen av Passo Della Sambuca.


Sen fick jag äran att cykla Nove Colli i makalöst väder. Mina armar var så röda när jag gick i mål att jag fick dra på mig armvärmarna  för att ta mig tillbaka till hotellet utan att det gjorde ont.
Detta lopp består av nio backar, totalt är det väl en ca 3500 höjdmeter på 21 mil. Nu är jag sugen på att testa det där loppet igen.

Tuff tjej!

Jag har lärt känna en tjej som är av det lite mer tuffare slaget. Självklart cyklar hon.
En dag nere i Italien blev vi smått överraskade av ett mycket kraftigt regn, hon satte iväg hemöver och i en rondell vattenplandade hon, fick bredställ på cykeln och gav sig på att tackla en buss. Det gick inte så där jättebra, för cykeln.

Tjejen däremot, tja.. ett par stygn vid ögonbrynet, ett blåöga som utvecklade sig till att se ut som snygg festsminkning och en avbryten framtand. Självklart omskakad och fick ta det lugnt i två dagar. Men sen, tillbaka i full kraft och gav killarna en rejäl match i backarna! Me like!

Vi försökte göra en bedömning av cykeln och det vi kom fram till var att, styret går nog att använda, tubdäcken likaså.. kanske vevpartiet med vattmätaren också. Men skitsamma, prylar är bara prylar, Lisa är en toppentjej som står och går. Det är det viktigaste.

så rock on Girl!

Tuffing!

 Efter en lång och fin klättring uppför så belönas man med finfin utförskörning som pågår en mil eller så. En sån där fin utförslöpa så man måste stanna och ta ett kort.

När vi väl står där och tar våra kort, då kommer det en tjej på rullskidor uppför! Var ju bara tvungen och fråga om hon kör skidorna utför också, men se det gjorde hon inte, och jag förstår henne mycket väl.

Däremot har jag lite svårt att hänga med på just rullskidor, när det är så fint väder och kanonvägar så undrar jag varför man inte cyklar?! Vintern kommer väl ändå?

Nåväl, det där var i alla fall dagens tuffing, staka sig uppför en mil eller så! Go Girl!

Bianchi

Studiebesök på bianchifabriken utanför Bergamo/Milano.

Mycket går i den färg som förknippas med Bianchi.. hus, parkeringsplatser, möbler...

Blir mottagen av en italienare som pratar Svenska! Kanske inte så konstigt när det är en svensk som äger Bianchi eller?

En fråga som kom var hur celestfärgen kom till och svaret var ganska humoristiskt tycker jag.
Man gjorde cyklarna blåa, efter färgen på drottningens ögon, men efter att solen gjort sitt så var cyklarna gröna (celest) och man beslöt sig för att använda den färdigblekta färgen i stället :D

Väl där inne så får vi veta att man INTE får ta några kort. Jahaja..

Fick bland annat besöka den avdelning där man testar cyklarna. Var 50:e cykelram plockas ut för att testas. Enligt den europeiska standarden ska en test göras 100 000 gånger så då gör Binachi det 200 000 gånger. Enligt standarden räcker det med att en framgaffel testas, sen kan man byta ram när man testar vevpartiet. Självklart kör Bianchi med samma cykel genom varje moment. Man sätter upp cyklar i olika maskiner som sen simulerar t ex stötar och vridningar. Ganska imponerande faktiskt.

2006 gjorde man ett försök att tillverka egna karbonramar på fabriken, det blev ett givande och mycket intressant projekt som också kostade lika mycket pengar som det var roligt att göra egna ramar. Alla ramar görs i Asien, där det finns tre stora tillverkare. Inget man skäms över utan tvärt om, varför inte använda sig av de som är bäst att tillverka ramarna var deras ståndpunkt, och man stolt visade upp Made in China/Taiwan-klisterlappen som sitter på varje ram.

Vandrade vidare genom lackeringsdelen, där hängde bland annat en hel drös vita ramar speciellt framtagna för Campas nya elväxlar.

Vidare till själva monteringsstationen, man hänger helt enkelt upp en ram och sen monterar man ihop det hela tills man har en hel cykel. Där stötte vi på en Team Rynkebyhoj!

Det fanns även ett litet museum, här är den första bianchicykeln som gjordes. Från 1899..

Ska jag sammanfatta det hela så var det ett intressant studiebesök, även om inte jag är något bianchifans.

Höjder

Att kämpa mej uppför är väl inte min starka sida, och den här dagen var backen 18 kilometer lång. Vi fick se flera marmorbrott längst vägen och väl uppe så fick vi en fin utsikt, och insyn i hur enormt man förstör den fina naturen! När till och med topparna börjar se fyrkantiga ut har man gått för långt tycker jag.

Lagom livrädd blir det i alla fall ett kort på mej, utsikten och stenbrottet!